Häst

Linn Mårdstam, som jag gjorde den där cd-konvoluts-illustrationen till, har även andra musikaliska projekt igång. Sandyhorse är hennes band. Här kommer Linns musikaliska trollerier fram i ett svängigt och göttigt resultat. Jag vill ha mer! Jag fick göra deras logga som blev den här hästapållen.

Sudda, sudda...

Denna visa minns jag så väl från barndomen. Den ger mig blandade känslor. Något gör den väldigt skojjig (Haha, ska man sudda med suddigummi i ansiktet då eller? Oj så tokigt!) och något gör den mycket störig. Kanske beror det på i vilket sammanhang den framförs. Om man är den person som känner sig manad att sjunga ut budskapet i  någons riktning eller om man helt enkelt själv är ett offer för den. Hur som helst så tror jag på retet som en viktig del av ett familjeliv. Inte sällan slutar mina sur-stunder med en befriande skrattsalva för att min familjemedlem i all sin vishet och lurighet har retat fram perpektiv på situationen.

Posters

I andra året av min konstutbildning här ingår det praktik. Jag tänkte hmmmmm.... Vad ska jag nu hitta på? Vad skulle jag vilja lära mig och vilken arbetsplats kan ge mig det? Jo, något som jag länge velat lära mig är hur jag i mitt bildskapande kan använda datorn mer. Jag är ju inbiten datafobiker och har dragit mig för detta länge. Samtidigt har jag känt en lockelse till det eftersom jag vet hur mycket skoj man kan skapa med dessa skräckinjagande verktyg. Jag funderade på arbetsplatser som skulle kunna ge mig dessa kunskaper och kom fram till: TEGOL! Min makes egna firma. Jag frågade snällt om detta kunde bli min praktikplats och svaret blev jakande. Nu gör jag alltså praktik hos Simon (hemma i vardagsrummet) en dag i veckan. Haha! Det är bäst att jag sköter mig för han ska göra en skriftlig utvärdering av min insats sen när allt är färdigt...

Idag har jag lärt mig lite grunder för att kunna sätta ihop en poster. Jag gjorde en hittepå-affisch till min Mammas 60-årsdag här lite längre fram i vår. Henne ska vi fira stort!

Valentines day

En glad sådan önskar jag dig!

Kärleken är störst av allt!

Kisse

Jag saknar att ha katt och bearbetar detta just nu genom att rita katter. Just denna gillar allsång.

Liten Björn

Hade just äran att dela en lunch med en helt ny världsmedborgare och hennes mor. Lilla söta Rachael observerade mest vårt lunchställes lampor medan jag och mamma Eleonore pratade. Fint på en helt vanlig torsdag. Jag hade med mig en liten sparkdräkt i gåva. Kan meddela att det var svårt att hitta något till en bebis som inte var ljusblått eller rosa. Pust! Stackars barn som blir så begränsade i sina färgupplevelser. Slutligen fann jag en lila sak. Den fick det bli.

Röda faran

En hyllning till tanten skulle det bli... 

Ja, man vill hylla henne och sjunga en sång till hennes ära. Vilket mod! Man kan inte annat än älska henne. Mitt pågående skolprojekt innebär, som jag tidigare skrivit om, att göra något som kan passa in i slottsträdgården Alnwick garden. När jag var där tänkte jag att det uppenbara skulle vara att göra en staty -det passar helt enkelt in i en slottsträdgård. Vanligtvis ser vi statyer av gamla kungar eller starka män från myter och legender. Jag tänkte därför att det hade varit på sin plats att skapa en staty av en nutida, alternativ och verklig hjälte. Och det var så jag kom att tänka på Ann Timson a.k.a. Supergran, från klippet ovan. Låt oss sätta henne på en pedistal!

Nu är det så att jag aldrig direkt gjort någon staty förut. Som tur är krävde inte heller mina lärare detta av mig. Men jag fick göra några modeller. Dessa skapades utifrån lite Barbiedocka, ett stycke jeanstyg, gips och sprayfärg. Tyvärr blev modellerna inte så tantiga. Barbies ungdomlighet var svår att eliminera. Det viktiga i sammanhanget är dock inte åldern, det är modet och kanske även handväskan: detta hänsynslösa vapen som Ann Timson gick segrande ur striden med. 

Bevingat

I brist på annat kan man ALLTID rita things with wings. Allt man sätter vingar på blir magiskt. Jag önskar att tekannan serverar påtår på eget initiativ. Det vore fint!