AVSLÖJANDET

Jomen, då kan jag väl avslöja min lilla hemlis från igår då. Jag ska få vara med på utställning! Med två andra gummor. Det blir alltså tre små gummor allt som allt om jag räknat rätt. Jag kommer att visa upp målningar och illustrationer. Mina vänner Malin och Maria kommer bidra med stickat, virkat, sytt, snickrat, knåpat, knypplat o.s.v. Ja, dom har många strängar på sina lyror helt enkelt.

Väl mött, folk och fä!

YTOR

Vad har vi här då, undrar ni. Två ytor svarar jag. Två ytor som är beskurna ur ett större sammanhang. Men jag kan inte visa än, för de är (åh vad jag har längtat efter att skriva detta) en del av ett SUPERHEMLIGT projekt. De stora bloggerskorna som jag följer gör ofta så här. Skriver om hemliga projekt som ingen får veta något om, men som man ändå MÅSTE få skriva lite om, så man skriver helt enkelt att man inte får skriva om DET, men att DET ändå finns. Och vi där på andra sidan, i det ljusblå skenet av en annan skärm, i en annan del av Köping, bara förgås av nyfikenhet inför detta stora, hemliga som ofta visar sig vara att bloggerskan jobbar på en egen bok. En kaffebordsbok.

Men mitt hemliga projekt är inte en bok. Och jag kanske förresten berättar vad det är i morgon. Jag kände bara för att vara viktigpetter för en dag.

DINO

Idag sitter jag och försöker skissa fram en ny Dino-serie till barntidningen Just dé. Det går lite långsamt tycker jag. Bebisen i huset är minst sagt sällskapssjuk. Sällskap i form av leksaker duger inte. Äkta människor av kött och blod ska det va. Jag drar således slutsatser om att ungen måste vara ett ovanligt socialt barn. Ett under av vänskapliga egenskaper. Ja, så måste det vara. Här är två Dinosar from the past. För övrigt skulle jag nog varit en Diplodocus om jag var en dinosaurie. Det verkar härligt att röra sig så långsamt som de gjorde (källa: Jurassic park).

FYLLA ÅR

Min man Simon fyllde år förra veckan. 

Vi har utvecklat en födelsedagstradition med tematiska tårtor. Förra året önskade Simon sig en tårta med temat Sience fiction skräck. I år var det dags för tema Kanadensisk vildmark. Ur tårtan växte en skog med Björn i. Dessutom gjorde jag en jägare i marsipan som siktade sitt gevär mot björnen. Men han var så ful så honom tänker jag då inte visa upp här.

BESKYDD

Här kommer en tydligare bild på målningen man skymtar på staffliet från förra inlägget. Det har, av naturlliga själ, blivit en del måleri på temat mor och dotter på sistone. Här har vi en mor som leder sitt barn över vägen. Jag tror att jag eventuellt kommer att leda Stella över vägen fram tills hon fyllt trettiotvå år. Så känner jag i alla fall när jag tittar in i de där klotrunda ljusblå ögonen. 

ATTELJÉN

Varje fredag tar jag det här lilla knyttet med mig till mitt föräldrahem. Där finns eminent barnvakt och nybryggt kaffe.

Färgerna, kladdet och skaparglädjen ligger där och bara väntar på mig

Jag har fått min egen atteljé!

GULDKANT

Denne farbror fick bli inramad av guldkant. Den lilla ramen fann jag på en loppis. Nya illustrationer i gamla ramar är bra skit.

TRIKÅMANNENS FÖDELSE

Mannen från förra inlägget är som sagt sprungen ur en annan teckning, nämligen den här. Kaffekoppsdoppet kallar jag denna bild. Men oroas ej. Kaffet som ryms i koppen är bara ljummet. Jag kan intyga att ingen kom till skada vid det gestaltade tillfället.

GYMPA

Denne man föddes som en detalj i en större teckning. Men jag märkte att han behövde mer utrymme än så. Hans energi liksom pockade på och jag fick lov att ge honom en egen plattform för sina gymnastiska övningar. Det är nog bäst att ge denne man vad han vill ha. Annars blir han odräglig, det har jag på känn. 

INDIANFÅGLAR

FRANKAN

Idag för ett år sedan blev jag faster för första gången. Det är Franks första födelsedag! När han föddes hade jag redan åkt till England för terminsstart på konstutbildningen. Så det tog fram till jul innan jag fick se honom. Men när jag väl fick se honom så var det fest vill jag lova. Grattis till min brorson, med de mörkaste vackraste ögonen på denna jord!

HAMMOCK

När jag var hemma hos min moster som tagit över min mormor och morfars gamla hus fann jag en kär gammal vän: hammocken! Den stod i ett skuggigt hörn av trädgården, precis jämte plommonträdet som nu bar mogen frukt. Där satt jag och njöt och funderade på vart i allsin dar alla hammockar har tagit vägen. De är ju så förträffliga ting. När jag en vacker dag blir med trädgård -då ska där finnas en hammock. Men tills dess får jag nöja mig med att drömma om den och placera mina ritade fröknar i en på papper.

VIKTORIA TYCKER TILL

Koltrastar ska vara feta tycker jag.

PERFECT MATCH

Jag köpte en ny svart tuschpenna. Den gav mig lusten att rita pilliga mönster. Ibland är det så gött att bara få vara lite monoton i sitt skapande. 

10 ÅR

Emma och Waldemar har varit gifta i tio år i sommar. Emma beställde därför ett porträtt på de båda av mig. Så här blev det. Grattis Emma och Walle! Själv har jag varit gift i tre år. Visste ni att treårig bröllopsdag är läderbröllop? Och när man varit gift i sex år firar man sockerbröllop. Då tänker jag önska mig en megastor spättekaka av Simon. En som man kan bo i. Tänk vad bra att kunna ta en tugga av sin vägg om man blev lite hungrig. Smidigt!

WEDDING DAY

Tidigt i våras fick jag och Simon ett litet inbjudnings-uppdrag. Det handlade om våra vänner Cara och Thoms bröllop. Jag illustrerade och Simon fixade grafiken. Jag lärde känna Cara under Englandsåren. En dag tog hon med oss till ett fantastiskt ställe som hette Holy Island. Det låg ungefär en timmes biltur bort från Newcastle. Cara hade även bjudit in en vän från Skottland på utflykten. Thom hette han. Vi hade en fantastiskt trevlig dag och några veckor senare fick jag veta att Cara och Thom var ett par. Jag och Simon hade alltså äran att vara förkläden på deras första dejt, men utan att riktigt förstå det då.

Idag gifter de sig. Det är lite tråkigt att inte kunna vara med, för jag har aldrig förr varit på ett bröllop där brudgummen bär kjol... (kilt)

HÅLET

En bild till en tidningsartikel. Det handlar om den meningslöshet vi människor kan känna över livet. Som ett tomt hål i vårt inre. Artikeln belyser det viktiga i att tro på något som är större än sig själv. Så länge jag kan minnas har jag trott på detta "något större än mig själv". Trott på Gud. En kraft, en närvaro som har hjälpt mig så många gånger. Nils Ferlin beskriver honom så vackert:  

Kan du höra honom komma - ej i buller och gny,

ej i tordönets dunder
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder

Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
- så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.

Ty han talar ej latin som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka

STELLA

Vi fick en Stella!

TVÅ RÄVAR

I helgen gifte sig min vän Marcela sig med sin Micke. Marcela och jag lärde känna varandra när vi delade våningsäng ett år i England. Att lära känna Marcela var lite som när barn för första gången får bekanta sig med godis och fattar att detta är lite för bra för att vara sant. Inget man någonsin igen vill vara utan. I bröllopsgåva av mig fick paret detta porträtt. Eftersom Marcela och Micke är ett mycket rävigt par så blev de avbildade på detta vis. 

BARMHÄRTIGHET OCH GLASS

Då och då blir det lite illustrationer till Barntidningen Just dé. De två översta är till en artikel om mobbning, med en koppling till hur den barmhärtige samariten gick till väga. Gott att bli påmind om det. Den nedersta bilden är gjord till en text om "glassmysteriet". Vem åt upp min glass? Tre personer är huvudmisstänkta. Bland annat familjens kungspudel...

SURREAL

Min barnmorska säger att jag kan bli mamma vilken dag som helst. 

Här lunkar man runt och städar sin lägenhet, kokar sina makaroner och borstar sina tänder. Och så lurar ett sådant under bakom knuten. Surreal!

TAVLA TRE, TAVLA FYRA

Fyra tavlor blev det, har jag berättat. En av tavlorna är ytterligare en variant på "Ett slag för dig" och den andra här är en tolkning på låten "Väljer dig" som var en av låtarna på mitt och Simons bröllop. Ord som etsat sig fast.

ETT SLAG FÖR DIG

Ljuset från din bil

skär hål i vinterväggen

Du kör oss genom Sverige

och den stora ensamheten

Kapell och industrier

det är nedsläckt, det är ny tid

och vi bär den inom oss

samma såg, samma raseri

Varje cell i min kropp saknar dig

Varje slag i mitt bröst är ett slag för dig

VÄLJER DIG

Vad som än hänt med dig
och hur det än visar sig
jag kan vara där mitt i ditt krig
din första hjälp
Varje väg vi går försvarar oss nu

TAVLA ETT, TAVLA TVÅ

Min konstutbildnings slutprojekt hade jag planerat upp på minutiös nivå innan jag skulle presentera idén för min handledare. Huvudtanken var att tolka min favorit Tomas Andersson Wijs texter genom måleri. Rent formmässigt hade jag skissat upp otroligt detaljerade skisser med massor av olika objekt och tankar invävda i bilden. Man kan säga att skisserna var informationspackade. Jag visade upp mina skisser och berättade vad jag hade tänkt för min handledare och han ba: nej, gör nåt annat. Ehm, ja det var det där med ändrade planer. Jag gillar ju inte alls det. Jag vill göra på mitt sätt, hålla mig till min planering. Men okej. Han gillade idén att tolka texterna men tyckte att jag inte skulle planera så mycket innan jag satte penseln i färgen. Samt förenkla. Detta var tidernas utmaning för en som har en förkärlek för detaljnivån. Jag tyckte att det var grymt jobbigt och diffust i början, men efter ett tag kom jag in i ett friare sätt att måla som var njutbart på många de vis. Allt som allt blev det fyra stora tavlor. Här är två av dem.

ETT SLAG FÖR DIG

Här i sätet bakom ditt sitter jag och håller fast ett regn så gott jag kan. 

Du pratar med din nya röst och din blick är stängd. 

Varje plats vi far förbi är ett minfält jag kan sprängas på. 

Om jag hade hud, behövde jag dig då. 

Varje cell i min kropp saknar dig. 

Varje slag i mitt bröst är ett slag för dig.

SENA TÅG

Du slumrar till 

och när du vaknar har sommaren bytt färg
och du andas in 

en luft så hög klar kommer nu ikväll 

och tar över dig

Sena tåg kommer också fram
Vem vet vad du vann och förlora
Håll din blick fast och håll ditt spår
Där ditt hjärta slår ska du vara.

Ur skissboken

Trots att jag flyttat hem till Svea igen är jag fortfarande en elev. Det mesta av min konstutbildnings slutprojekt fick av praktiska skäl göras innan jag for, men jag knåpar vidare lite på distans med skissböcker och skrivuppgifter. I slutprojektet fick jag som tidigare nämnts här i bloggen en släng av kroki-längtan. Och då med kvinnan som föremål snarare än mannen eftersom jag i utbildningen endast haft kroki med manliga modeller. No offence, alla män, men de kvinnliga formerna är så mycket mer intressanta i just detta avseende. Här är några av brudarna som kommit till längs vägen.

Stress eller harmoni

Två illustrationer till en artikel om stress kom till för ett tag sen. Helst vill man vara den nedersta kvinnan som joggar lite lagom lätt fram genom livet i harmoni med sig själv. Det blir göttigast så.

Från det ena till det andra

Sen senaste inlägget har jag bytt denna sovrumsutsikt

till denna.

Äventyret England har nått sitt slut. Två mycket speciella och härliga år av konststudier fick jag. Det har varit fantastiskt. Jag känner att utbildningen gett mig det jag sökte: mer praktisk erfarenhet i konstutövandet vilket gör att jag nu kan våga tänka på min framtid som bildlärare och även smaka på att kalla mig själv konstnär. Kanske trodde jag att utbildningen skulle ge mig mer raka besked och kunskaper om vad konst är. Men istället jäste hela konst-degen sig ännu större vilket gjorde detta ämne så mycket mer intressant, besvärligt och tilldragande. Jag har bara börjat nosa på konstens ljuvliga värld och den luktar så gott, så jag vill gärna ha mer.

Tillbaks i Sverige är jag nöjd med mina två Englandsår men också lycklig över att vara hemma igen. Underskatta ALDRIG tillgängligheten till de nära vännerna, familjen och filmjölk. Nu ska här födas barn om bara några veckor. Livet, livet... Crazy stuff!

Hope I

Gustav Klimts målningar är så förföriskt vackra. Klimt kunde verkligen måla kroppar på ett uttrycksfullt sätt. Han skapade mönster fulla av energi och skönhet och valde kompositioner och vinklar som inte alls känns självklara. Jag har under mitt senaste konstprojekt dragits lite åt krokimåleri. Eftersom vi i min utbildning enbart haft män som modeller har jag längtat lite efter att få måla kvinnor istället. Dock ville ingen klasskompis ställa upp som modell... Så det fick bli lite semi-kroki. Ni får se senare.

Jag läste en fin liten anekdot om modellen som Klimt använde till Hope I (bilden ovan). Denna rödhåriga, skira kvinna var en av Klimts favoritmodeller. En dag kom hon inte till hans ateljé  längre. Han sände då bud efter henne men hon dök ändå inte upp. Till slut gick han själv hem till henne och fann att hon hade en växande mage. Hon ville inte bli avmålad i detta tillstånd. Men Klimt han tjatade och tjatade och till slut gav hon med sig. Resultatet blev målningen Hope I. Klimt lär ha sagt om modellen i fråga att hennes rumpa var vackrare än någon av hans andra modellers ansikten.

God morgon

Blogg-addict som jag är, märker jag att denna frukt ofta förekommer i bloggares bilder på sina frukostar. Och nog kan man förstå det. Den är ju så vacker. Ja riktigt fotogenisk, är hon, Grapefrukten. Hoppas bara att bloggerskorna jag följer gillar hennes smak också, så att hon inte bara får va med på grund av sitt yttre. Det är ju ändå insidan som räknas. Morn morn på er alla!

Påskdagen

Ännu en illustration som gjordes till barntidningen Just dé. Har sparat att visa den till idag. Kan det ha varit så här det såg ut när Jesus mötte folket igen efter att ha uppstått från det döda? Med en stor kram.