I pågående skolprojekt har jag valt att se närmare på min farmor och farfar. Jag fick aldrig träffa dem. De dog tyvär båda två innan jag ens var född. De har aldrig varit en del av mitt liv och jag har egentligen inte reflekterat så mycket över dem. Fast på sistone har de dykt upp i min tanke. Om och om igen. Vilka var de? De är mitt kött och blod, men ändå så långt borta. Det är märkligt.
Pappa skickade över några bilder på Gustav och Helen som de hette. Nu sitter jag och gör teckningar utifrån de gamla fotografierna. Jag studerar deras ansikten och konstaterar att de båda hade väldigt härliga leenden. De ser sanna ut.
Pappa skickade över några bilder på Gustav och Helen som de hette. Nu sitter jag och gör teckningar utifrån de gamla fotografierna. Jag studerar deras ansikten och konstaterar att de båda hade väldigt härliga leenden. De ser sanna ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar