nudist-skara

På min och Simons utställning kom en man (jag nämner inga namn, men jag kan avslöja att det var en bonde från Vårgårda) fram till mig och undrade lite försiktigt: Ursäkta, men har ni inte något lite mer naket och vulgärt?

Jag fick vänligt förklara att vi helt hade missat nakentemat denna gång. Men nu har jag tagit mod till mig och gjort en riktigt nakenbild. Om den är vulgär får ni avgöra själva. De verkar iallafall sjukt nöjda med nakenheten, detta gäng, och det tycker jag är härligt. Kul för dom!

Ska det va en kopp?

Fortsätter att öva mig i illustrator. Så här skulle va lyxigt att få ta igen sig nån gång. Kanske ser vi detta på framtidens spa-anläggningar. Kaffe med dopp.

Nu drar vi

Ja, jag vet att det flygs mycket i mina bilder. Men här kommer än dock ytterligare en om flygandet. Visst hade det varit fint att kunna flyga? Eller som här; bli ivägflugen i en fåtölj av ett gäng rosa vänner. Önska kostar ingenting sa alltid min dagmamma Karin. (Vis kvinna som för övrigt alltid färgade potatismoset grönt med karamellfärg och kallade det hulken-mos. Vi åt med stor aptit och blev de starkaste ungarna i hela dagmammekvarteret)

Detta är min första bild som jag gjort i illustrator. Jag försöker lära mig programmet så smått. Min lärare heter Simon och han är både tålmodig och snygg. Så ljuvligt och praktiskt!

Om konst

När jag pluggade till bildlärare var jag supernervös att någon skulle komma på mig. Att någon skulle förstå att jag inte alls kunde teckna, rita eller måla snyggt. Det som jag räknade som riktig konst var realistisk konst. Så är det nog ganska många som tänker om konst, även om man inte gärna erkänner det. Om man kan teckna av verkligheten exakt som den ser ut. Då är man duktig.

När jag nu berättar för människor att jag är bildlärare reagerar ofta folk spontant: oj, jag kan verkligen inte rita. Jag tror att de menar att de inte kan rita realistiskt. Konsten handlar om så mycket mer än att rita (även om jag verkligen älskar att rita). Och ritandet handlar om så mycket mer än realism. Vi har skapat ramar för vad konst ska vara. Vi har utnämnt vissa människor till kreativa. T.ex. de som håller på med färg och form. Men jag vill ändå påstå, precis som salig Joseph Beuys, att varje människa är en konstnär. Konst handlar om att hitta sin röst, sitt uttryck, sin idé, sitt hantverk och sin glädje.

Seså! ut och skapa med er!

Frank

Idag har jag fått se Frank!

Min brorson alltså. Visserligen genom en web-kamera, men ändå. Det var dagens stora händelse! Han låg fint i sin mors famn och bjöd till med alla sina kompetenser, ja hela repertoaren fick vi se: spya, pip, sovryck och ett fantastiskt mimspel. Det var ett ovanligt vackert barn och han gav dessutom tydliga tecken på att vara mycket intelligent. Jamen så har han ju väldigt fina gener också. Fasters pojk. (ja, fejden om hans gunst har redan börjat)

Herr och Fru

Ovala tavelramar hade jag länge letat efter då jag lycklig trillade över dem på ett Gallerix i Göteborg. Jag tänker herrgård, 1800-tal, släktled, allvarsamma miner, svarta klänningar med höga kragar och känslan av att störst mustasch vinner. Många fina associationer rasslar till då jag ser dessa fina ramar. En herr och fru fick flytta in. Men jag vet ej vilka de är.

Photo walk

Våra kvarter en afton i september

Träd-tjusigt

Lekte klänningsdesigner för en dag. Detta vill jag se i höstkatalogerna. 

Danke schön

Det är viktigt att tacka för sig. Det har jag lärt mig i England. Exempelvis är det kotym att tacka busschaffissen när man går av bussen här. Bra grejjer tycker jag! Mer artighet åt folket!

A room of one´s own

Jag har fått ett eget litet kontor här hemma. Hela förra läsåret satt jag och tecknade vid soffbordet. Ajabaja sa ryggen. Så nu har Simon i all sin nåd och kärlek öppnat upp sitt skrivbord för mig. Vi delade rakt av och lever alltså i ett mycket jämställt förhållande.

Potential

Tänk att det kanske är så att när barn är riktigt jobbiga så beror det på all kreativitet som deras oförtsörda sinne besitter. Kanske måste bara allting få ett uttryck. Kanske blir det ett rackartyg av all energi som rinner över. Kanske är det bara början på en helt fantastisk konstverk. Kanske har de bara börjat kludda lite i ena hörnet av ett stort blankt pappersark. Kanske blir det inte så bra i början. Men om vi ger dem tid och utrymme för sitt egna uttryck kanske något helt fantastiskt skapas. Den som lever får se.

Bär mig

Det finns en bild som ligger mig extra nära hjärtat. Det är bilden av bärandet. Jag har gjort denna bild innan, men jag kände att den tåldes att göras igen. Att bli buren är räddningen när ens egna ben inte bär. Jag har själv blivit buren. Av någon som var där mitt i mitt krig, min första hjälp (som Tomas Andesson Wij skulle sagt.) 

Bärandet i form av liten skulptur

ps. Hurra för att bloggen idag fick nya fräscha kläder!

oljeutsläpp

På utställningen hade vi ett olje-stråk. De fem första här är mina. Gubbarna ni anar bort i fjärran är Simons. Vill ni se mer av hans verk från utställningen gå in på hans blogg

Magnolia

 Magnolia sprungen ur gitarr

Röda blomster som köptes av skolsköterska

och denna skolsköterska uppmärksammade att en av texterna på det gulnade tidningspappret i tavlan handlade om något sjukvårsrelaterat. Det hade jag aldrig sett själv. Så fint att hon la märke till det.

Flygande fåglar

Och en skyddsängel. Denna bild har funnits med mig länge i tanken, men först nu blev jag nöjd med resultatet. Bilden är en tolkning på bönen "Det går en ängel kring vårt hus" Jag har alltid tänkt mig den ängeln vandrande runt en röd smålänsk stuga. Men här ville jag göra en ängel i ett höghusområde.  Guds beskydd som sträcker sig över geografiska, sociala och kulturella gränser.

De fina ramarna runt tavlorna hade min pappa snickrat ihop. Så man kan säga att han blev medkonstnär i dessa verk. 

Förväntningar

Om bara en liten stund börjar jag mitt andra år på konstutbildningen. Här är mina förväntningar inför terminen. Tolkade av en av min mammas elever. Hittade den på mors skrivbord för några veckor sedan och kände genast en samhörighet med detta okända flickebarn.

Hänga ihop

 Kommer ni ihåg den här madammen? 

med kronärtskockor i håret och allt

Min tanke var att hon skulle fått en syster, men det hanns aldrig med. Därför fick hon en mycket oansenlig plats under utställningen. Trots detta blev hon sedd. Av de två personer jag allra lättast kan imponera på här i världen: mamma och pappa. De tog hem henne till sig.

Men jag kände starkt att hon inte var skapad för ensamhet. En syster tog form.

Med samma faiblesse för kronärtskockor i håret

Aldrig, aldrig ensam

Jesus och gänget

De här små liven var med på utställningen. De är typiskt roliga illustrationer att göra. 

Sån här kan man känna sig ibland. 

E´ru på?

Text från härlig söndagsskolsång av Jörgen Lithell. Så här tror jag det går till.

Någon längtar efter att hitta den rätta.

Denna kommer att hänga ovanför en barnsäng. Barn är extra bra på rävsovandet. Fast jag får medge att jag fortfarande använder mig av konceptet på födelsedagar.

kids

I sommar fick jag nåden att träffa några nytillkomna förmågor i denna värld. Exampelvis Dahlia och Levi. Två fina ungar ska ni veta! 

Och igår... då hände det stora att jag fick bli faster! Lille Frank Gustav Jannerland gjorde entré med pompa och ståt. Jag har fått se honom på bild och han är utan tvekan vackrast i hela vår familj. Längtar efter att få hålla i lilla pågen. Se honom i ögonen och säga: Jag är din faster...  ...jag kommer alltid att ha tuggummi! (friends-referens)

Linn Mårdstam

Jag fick ett hedersamt uppdrag. Att göra en illustration till min kompis Linn Mårdstams skiva. Linn har en sällsamt vacker röst och jag älskar hennes musik så det kändes fint att få vara med på ett hörn. Skivan kommer ut i November.

Så var skulle jag börja? Tjej vid flygel?

Tjej som håller flygel?

Tjej med hörlurar?

Blek tjej?

Linn ville ha en gul detalj

Nåt åt detta hållet?

Jag vill ha starka, svarta streck sa Linn och det fick hon. Denna blev slutgiltiga illustrationen. Tack för att jag fick rita Linn!

Damen i fråga spelar och sjunger på öppen scen den 14 oktober under en musikkonferens i Smyrnakyrkan i Göteborg. Dagen efter blir det mer sång och musik i form av detta:

Lyllos dig som kan närvara!