Här är ytterligare en bild som handlar om att komma närmare slutet på livet. Både denna bild och målningen med damen på dödsbädden gjorde jag ganska tidigt i höstas efter ännu en sommar på äldreboendet. Antar att det var därför jag var så inkörd på detta med ålderdom, död och andra lustigheter. Mannen på bilden ser tillbaks på sitt liv i form av fotografier på nära och kära. Kanske känner han saknad. Men jag tror också han känner tacksamhet, för jag klarar inte av annat än lyckliga slut. Jag är av bräckligt virke jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar